När jag promenerar genom Södertälje och kommer upp mot Övre Villagatan känns det nästan som en liten tidsresa. Här förändras stadsbilden och mellan husen finns spår av ett Södertälje från en annan tid. Gatan hette en gång Gropgatan. År 1912 fick den namnet Villagatan - samma år som huset på nummer 34 uppfördes.

Mer än hundra år senare står det fortfarande kvar, mitt i en stad som hunnit förändras många gånger sedan dess. Med sin snickarglädje, sina utsirade detaljer och en nästan slottslik framtoning är det fortfarande svårt att bara gå förbi. Men det är innanför dörren till just den här lägenheten som jag verkligen fastnar.

Redan i hallen sätter Ralph Lauren-tapeten tonen och genom dörröppningen väntar vardagsrummets ljus. Här finns de höga fönstren, kakelugnen och originalgolven med den patina som kommer av att faktiskt ha varit en del av ett hem under lång tid. Blicken rör sig mellan rummen, men stannar gärna vid detaljerna. Här har det renoverats, men tack och lov inte på bekostnad av personlighet. Genom bostaden finns en känsla av att någon faktiskt har valt.

Säljarna har själva satt ord på den känslan, och jag hade inte kunnat säga det bättre själv:
”Vi blev kära i lägenheten direkt när vi såg den. Den hade en själ och en känsla som bara fanns där. Vi såg potentialen och har varsamt renoverat den med klassiska material och färger, för att låta den hitta tillbaka till sitt rätta jag.” Och det märks. Färg och material har fått ta plats och resultatet känns elegant utan att bli tillrättalagt. Ett hem som redan har en identitet, men som lämnar plats för nästa.

Även planlösningen bär på en liten historia. Mellan kök och sovrum fanns en gång en öppning som i dag är igensatt. Rummen har hängt samman på ett annat sätt, och också det hör till berättelsen om en bostad som fått förändras genom åren. För den som är nyfiken på att åter öppna mellan rummen finns förutsättningarna att undersöka vidare.

Mycket har fått nytt liv, från ytskikten till köket och detaljerna i badrummet. Samtidigt finns de mindre spåren kvar. Ett gammalt fönsterbeslag, skiftningarna i golvets trä och plattan där en kakelugn en gång stod. Det finns något fint i att sådant fortfarande hör till vardagen här. I vardagsrummet faller ljuset in över soffhörnan och kakelugnen. I sovrummet möts ljuset från fönster i två väderstreck. Det gamla huset känns också här inne, i rummens proportioner, i snickerierna och i materialen man rör vid varje dag.

Och kanske är det just det jag tycker så mycket om. Ett hem som känns väldigt mycket här och nu, innanför väggarna på ett hus som stått på samma plats sedan 1912. Staden runt omkring har vuxit och förändrats, men på Övre Villagatan finns fortfarande en liten bit av ett annat Södertälje kvar. Det är lätt att prata om kvadratmeter, renoveringar och läge när man säljer en bostad. Men vissa hem behöver faktiskt upplevas lite mer än de behöver förklaras.

Övre Villagatan 34A är ett sådant.