Annons

Trend & Design

Eva Rusz om livet på Aruba; 'Friaren fick sova i gästhuset'

Psykoterapeuten Eva Rusz är en av Sveriges ledande relationsexperter som skrivit böcker som 'Är du gift med en psykopat', 'Relationskoden' och 'Bli en vinnare'. Sju av alla hennes böcker har kommit till på karibiska ön Aruba. Där hon hamnade för första gången av en ren slump. Genom den klassiska 'snurra jordgloben'-metoden. 

Idag tackar nog Aruba-borna för att Evas pekfinger hamnade där det hamnade. Inte bara för att Evas sociala förmågor kommer väl till pass på ön. Det gör även hennes kunskaper. Efter många år som turist bestämde sig Eva inte bara för att bygga hus, utan också att börja praktisera som psykoterapeut på Aruba, under de perioder hon vistas där. Och några psykoterapeuter fanns det inte innan dess på Aruba. En ö som dessutom marknadsför sig som den 'lyckliga ön'.  Boneo har intervjuat Eva för att ta reda på hur bra Arubas slogan överensstämmer med verkligheten, och hur går det egentligen med den egna kärleken? 

Hur är livet på ön just idag Eva? 

- Hej bara bra, solen skiner och det är varmt och gott, jag kom just in efter min dagliga powerwalk.

Vad skulle du säga är det bästa med att bo på Aruba?  

- Att det alltid är sommar här, det finns bara en årstid, så jag slipper frysa.

Ön lanserar sig själv som ’One happy island’ och folket som det ’vänliga folket’. Hur väl stämmer det in med verkligheten, skulle du säga? '

- Folket här är, så gott som alla de jag mött, mycket vänligt sinnade människor, men det är klart att det finns sidor av ö- livet här nere som inte är så ”happy” alltid men det gäller ju på de flesta håll i världen.

Innan du byggde hus på Aruba var du en återkommande turist, du skrev bland annat flera av dina böcker här. Vad är det med Aruba och ditt skrivande? 

- Jag fick en ”flow” då jag kom hit första gången 2004 och efter det bestämde jag mig för att alltid åka hit och skriva. Sju av mina böcker har skrivits här nere. 

Foto: Eva på Aruba med hunden Hjalle (bilden är tagen av vännen Christer Gustafsson) 

Hur kommer det sig att du upptäckte ön från första början? 

- Det var den gudomliga slumpen; jag satte  av en slump mitt ena pekfinger på denna lilla ö då jag letade efter någonstans att resa iväg och skriva på. Det var min yngste sons jordglob jag fann Aruba på.

Hur skulle du beskriva ditt hem? 

- Jag har två hus, jag bor själv i det större som består av två sovrum, två badrum, kök och vardagsrum hänger samman. Det finns en stor veranda på baksidan av mitt hus,  som vetter ut mot poolen och bakom den skymtar kaktusdjungeln där fåglarna dagligen hörs kvittra. Sen har jag tio palmer och en mängd fruktträd som mango, avocado, lime, banan granatäpplen  samt blombuskar i rött och gult. Jag har också ett gästhus som rymmer två personer, samt en faluröd friggebod med vita knutar och svenska flaggan på.

Hur mycket annat finns det i huset som skvallrar om att det bor en svensk där? 

- Ganska mycket eftersom jag har släpat ner hit husgeråd från Ikea, Indiska och Åhlens. Jag har flera inramade bilder på Stockholm och Stadshuset och jag har också ramat in tavlor från mitt föräldrahem med foton på barn, släkt och vänner.

Foto: När det är första advent på Aruba så ser utsikten över Evas pool ut så här. 

Vad skulle du säga är din käraste ägodel i hemmet? 

- Jag vet inte om man kallar det en ägodel, men min säng är fantastiskt skön att sova i och min pool, fantastiskt skön att svalka sig i!

Vad är det för saker man behöver tänka på innan man skaffar sig ett hem på Aruba? 

- För min del var det återigen slumpen som spelade in att jag valde att bygga hus här nere. Jag har haft tur som hamnat i ett säkert, villaområde med natur och inga stora vägar utanför. Men givetvis bör man kolla upp med  kommun och stadsbyggnads planer så man inte hamnar fel och inte får det hem och plats man har tänkt sig.

Vad har varit mest utmanande med att bli Aruba-bo?

- Jag är Aruba-bo ett år i taget eftersom jag årligen  måste ansöka om arbetstillståndet som hänger ihop med sysselsättningsgraden. Att nagelfaras av deras Invandrarverk har inte varit så lätt, det krävs otroligt med tålamod för att orka med det. Jag arbetar i projekt så emellanåt arbetar jag också hemma i Sverige då det krånglar här nere med myndigheterna, vilket det i princip har gjort årligen för min del.

Hur bra är du på papiamento? (red.not ett av två originalspråk på Aruba) 

- Hyfsat, har lärt mig förstå det riktigt bra men talar inte så bra ännu.

Kan du svara på frågan på papiamento? 

- Hopi bon, mi compronde hopi bon y me papia no hopi bon.

Vilka andra språk kan man annars ta sig fram på?  

- Engelska kan de flesta ,även de yngre barnen mycket bra och sen är faktiskt huvudspråket holländska vilket är ganska likt svenska så jag förstår en del. Spanska är det fjärde språket och det är ofta i t.ex radiosändningar som man använder samtliga fyra språk i samma mening. Så min hjärna får daglig träning i att förstå vad de säger på de fyra språken.

Skriver du på någon bok nu? Vad handlar den om? 

- Ja det gör jag, den handlar om alla de äventyr och omställningar jag har varit med om här nere.

Foto: Evas faluröda stuga som står på tomten i Aruba. 

Vilken tycker du är den tydligaste kulturkrocken mellan Aruba och Sverige?

- Vi har väldigt skilda tidsupfattningar.

Hur skulle du säga att du förändrats som person av att bo i ett annat land?

- Oh jag har förändrats mycket. Jag tar allting mycket lugnare numera, retar inte upp mig eller blir stressad då det ofta tar flera timmar då man skall gå till banken eller Skatteverket. Min utåtriktade personlighet fungerar bra här nere där alla hälsar på varandra dagligen fast vi inte känner varandra.

Foto: Eva har en stor kärlek till hundar. Hon delar sitt liv på Aruba med hunden Hjalle. Här besöker hon sin gamla hund Taba´s grav på Aruba. 

Hur skulle du säga att din livskvalité förbättrats? 

- Framförallt känner jag mig gladare, piggare, smidigare i kroppen av att vistas i värmen. Sen att det är lätt att få kontakt med folket här nere är verkligen stor skillnad mot i Sverige. Jag känner mig betydligt yngre här än hemma i Sverige, jag är idag 63 år.

Vad saknar du mest från Sverige? 

- Jag funderar ofta på att vara hemma mer eftersom jag hittills  har två barnbarn som växer så det knakar. Å andra sidan älskar de att hälsa på mig här nere men jag vill komma dem närmare innan de är vuxna.

Om du bara fick visa upp en enda sevärdhet på ön, vad skulle du välja? 

- Eagle beach, utnämnd till en av de vackraste stränderna i världen!

Är det några bitar med att leva på Aruba som du haft svårare att anpassa dig till än andra? 

- Att allting tar så lång tid. ”Patience, patience, patience” har jag fått höra en massa gånger….

Hur ser män på kvinnor i Aruba, jämfört med i Sverige? Vad är din upplevelse? Hur jämställt skulle du säga att det generellt är på Aruba, mellan könen? 

- Det finns många jämställda och starka kvinnor här nere men det går inte riktigt att jämföra med Sverige. Många kvinnor har studerat i Holland och där också fått nya rollmodeller som de kan praktisera här. Kulturen här har fortfarande inslag av ”macho män” och ”latinas” från Sydamerika och kvinnor sexualiseras mycket, inte minst via alla  carnivalerna, musiken  och hur man klär sig här nere.

Berätta något om Aruba som du tror att de flesta svenskar inte vet…

- Det finns boaormar här nere. De är inte naturliga här, utan någon hade några stycken i ett terrarium, inomhus för drygt tjugo år sedan,tröttnade och släppte ut dem i naturen där de förökades snabbt. De är ofarliga för oss men de äter upp fågelbeståndet. Ibland ordnas det boaorms jakt där man får betalt om man kan lämna in en orm till regeringen så de kan avlivas. Jag hade boa som drunknade i min pool för några år sedan. Numera ser jag sällan till dem så jag tror de håller på att utrotas.

Yoga-girl bor ju också på Aruba, umgås ni?   

- Nja vi har mötts några gånger, hon fann min bortsprungna hund för fyra år sedan, och jag har bjudit in henne till julglögg här men hon verkade inte så intresserad.

Det här måste man ju bara fråga en relationsexpert – hur går det med kärleken på eget håll? 

- Jo tack jag har haft en del friare som har försökt vinna min gunst  här nere, men än så länge har mitt intresse inte kunnat väckas. Jag hade en svensk ”friare” som besökte mig i höstas men han genomgick en förvandling under flygresan hit, så han var inte alls den mannen jag umgicks med i somras. Förstår inte varför han reste 800 mil för att ligga inne och sova, titta på teve och vara rädd för det mesta här. Han fick flytta till gästhuset.

Av: Alexander Erwik, alexander.erwik@boneo.se 

Minst

Störst

Billigast

Dyrast

Våra inspiratörer

Lulu Carter

Lulu Carter

Inredning

Alexander Erwik

Alexander Erwik

Trender & Design

Maria Celin

Maria Celin

Återbruk

Andreas Sabelhierta

Andreas Sabelhierta

Renovering

Caroline Silfverberg

Caroline Silfverberg

Drömmen om fjällstuga

Jannika Navjord

Jannika Navjord

Vardagsandlighet

Annons